Sofia Paulin har fått en tjänst som biståndschef på svenska ambassaden i Dhaka Bangladesh. Hon är jurist med mänskliga rättigheter som specialitet. Hennes man Janne arbetar som studiorektor men följer motvilligt med för att sköta hem och deras två barn Noella och Teo. Men arbetet är inte lätt för Sofia. Korruption förekommer överallt. Det startas sy fabriker för svenska biståndspengar för att folk ska få arbete. Men kvinnorna utnjyttnas med mimimilöner som inte går att leva på. Vinsten går till ägaren. Ett projekt som startats av Kadija Anam ute i floddeltat visar goda resultat. Med fler läskunniga, mindre barndödlighet och både mannen och kvinnan kan stå som ägare till en bit mark. Men där framkommer en utbredd korruption så Sofia blir uppmanad att sluta med biståndet dit. Det är många svåra etiska och moraliska frågor som var självklara hemma i Sverige.
Samtidigt får vi följa tre systrar som bor långt ute på landsbygden. Där är det gamla religiösa traditioner som styr. Familjen är fattig och äldsta flickan Mukta blir bortgift och senare mördad för att familjen inte har till hela hemgiften. Dessutom är hon inte tillräckligt fertil. Nu kan maken gifta om sig och få en hemgift till och en mer fertil kvinna. De två andra systrarna rymmer till Dhaka och hamnar så småningom i diplomatkvateren. Nazrin som barnflicka hos Sofia och Janne. Mina börjar köpa och sälja varor. Det är en värld med festande diplomater i lyxvillor och fattiga textilarbetare som inte har mat för dagen. Ett låglänt land där jorden försvinner med floden på grund av miljöförstöring. 3/5 poäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar